Just nu mår jag allmänt illa, helt jävla seriöst. Min Adhd gör de fan inte lätt i livet. Jag använder aldrig min adhd som en URSÄKT men som en FÖRKLARING till varför jag reagerar och gör som jag gör. Folk verkar aldrig förstå det. Jag är stolt över den jag är med adhd eller inte, jag är den jag är och jag är inte misslyckad!
Klart det finns stunder man verkligen inte gillar sig själv. Men jag är ändå en hyfsat bra människa. Jag är inte total failad.. Jag är riktigt impulsiv, säger saker jag inte riktigt kanske menar, gör saker innan jag tänker efter. Klart de blir fel ibland. Speciellt när jag är "speedad", haha, jag kan göra och säga riktigt knasiga saker ibland. Skrattar oftast en hel del, får ofta skrattattacker! Men i övrigt så är jag inte så komplicerad, bara man kan förlåta mig när jag kanske sagt nå som jag inte menade eller gjorde något jag inte tänkte efter på först...
Jag har turen att ha speciellt Annika, hon förstår min adhd utmärkt, hon gör ingen stor sak av det, och skämtar mycket om det, vilket jag tycker själv är kul. Min adhd gör mig extremt på hugget, gillar att vara i farten och hitta på saker, inte sitta stilla o pilla i naveln.
Jag har också sagt till alla mina vänner att dom ska säga till mig på en gång om jag är för impulsiv osv, bubblar över osv. O de allra flesta säger till, och då lugnar jag ner mig bara lite, kommer ner på jorden lite. Har nog bara varit med om nån idiot som tror sig veta mer om mig själv o min Adhd än mig, han var tom en god vän förr, han googla adhd o påstod att jag inte hade de typ. Vilket är sjukt roligt, eftersom ingen är lik den andra. Med adhd eller utan är vi alla olika!
Jag är Felice, jag har adhd, men jag är fortfarande Felice!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar