Jag är inte längre rädd, liten eller svag. Efter år av mobbning så är jag den starka människa jag är idag. Har fått gå igenom mycket under början av tonåren. Men även som barn. Jag var inte mer än 11 år då jag första gången fick känna på mobbning. Senare under högstadiet då ett falskt ryckte startades . Eftersom hon engång var en av mina närmsta vänner så har jag lärt mig att inte låta vem som helst komma för nära. Jag fick aldrig någon förklaring till varför denna flicka var arg / eller kände att hon var tvungen att ljuga om en sån sak. Idag har några av dom klasskamraterna bett mig om ursäkt för att dom tog parti och inte visste bättre. Trotts att det har gått 5 år sen den händelsen så blir jag otroligt glad då folk kan be om ursäkt.
Jag går inte idag och ältar , men jag vill säga min mening. Jag fick aldrig prata till punkt, jag fick byta skola. Jag blir arg då jag ser hur människor uttrycker sig om att mobbning är så hemskt och så kan man inte ens själv be om ursäkt. Om någon har bytt skola på grund av dig , ändrat hela sitt liv på grund av dig, mått dåligt på grund av dig, eller att du aldrig sa ifrån om du såg hur fel någon blev behandlad, har du verkligen inget att säga den personen då? Snälla om ni vet att ni på riktigt har vänt någons liv upp och ner , säg nå om du har något samvete.,Det kan betyda mycket för den personen, hur längesen det än är.
Nu säger jag punkt.